Att det kan hända så himla lite men ändå så himla mycket hela tiden...
Känns som jag har hur mycket som helst att blogga om men ändå lite...
Varje gång jag sätter mig och ska skriva får jag inte fram orden!

I går va jag hos Elle en sväng och på vägen hem fick jag tanken; vem hade jag varit utan mina vänner?
Alla ni underbara människor!
Jag vet att jag inte behöver ringa er varje dag ni behöver inte heller ringa varje dag!
Jag vet att ni finns för mig och jag hoppas ni vet att jag finns för er!
Är jag ledsen, stöttar ni mej, liksom jag er!
Jag behöver aldrig förklara mig eller ursäkta mig för hur jag tycker, tänker och känner för er!
Jag får vara mig själv. Det är inte alla som har det privilegiet!
Ni accepterar mig för den jag är, ni har aldrig försökt att ändra på mig!
Ni vet vilka ni är och jag hoppas ni tar åt er! Ni är helt underbara!

Älskar er alla!!!!