I går va det dags! Upplaga 1 av årets melodifestivaler!
Och jag va där!!!
Rickard hade flax och vann biljetter dit, vi fick till och med parkett platser!
Reglerna var enkla, alla på parkett var tvungna att ödsla hela 20 riksdaler på garderoben för att svt skulle få så fina bilder som möjligt.
Väl på plats konstaterade vi att vi hamnat lite på gräddhyllekanten trots att vi hade rad 30! Två stolar från mig satt Annicka Jankell med sin dotter och framför dem satt Rckard Ohlsson med tjej. Och snett framför oss satt VD:n för SVT.
Innan vi gick i sändnig fick vi mer instruktioner om hur vi skulle göra. Som när Kristian Luuk skule göra sin entré skulle först de på läktaren bli helt galna och sen skulle vi på parkett för oväsen och när han sprang mot scenen skulle vi resa oss upp rad för rad. och de vid gångarna skulle göra high five med honom!
Det är mycket att hålla koll!
Man var tvungen att heja på alla artister trots att det för mig kändes motigt när christer Sjögren gick upp. Men vad gör man inte för att öka stämningen.

Jag måste säga att jag tappade förtroende för det svenska folket bär de skickade Christer Sjögren vidare. (Undrar om hans låt vad sponsrad av EU?) Men Amy Diamonds låt va bra! Skräll nummer två, att Suzzie Tapper gick vidare till andra chansen... Velvet borde gått vidare!!!

Vi träffade en kompis till Rickard från Innebandyn och hennes kille. Först sprang vi på dem ute i korridoren och sen visade det sig att de hade platser snett bakom oss.  Så efteråt gick vi fyra till gothia för att fortsätta fira denna gala kväll!
Öl och redbull/vodka flödade. Dock inga kändisar i sikte.
Scandic Opalen var visst The Place to be. Vi tänkte att man kan ju ha tur att komma in.
Väl utanför. Vem är då den första vi möter?
Jo, Bert Karlsson i egen hög person. Med händerna i fickorna uttalar han orden: Hela stället är ju fullt med självmords kandidater!
Vi stannade lite i foaljén en stund för jag va som vanligt tvungen att lätta på blåsan och på väg dit höll jag på att krocka med sångaren i the poodles och återigen Bert karlsson.
Rickard och de andra hade betraktat en något dragen Kristian Luuk som hade glömt att få en stämpel och hade problem med att komma tillbaka in.
Party stämningen sjunk då vi gick därifrån men vi bestämde oss för att gå uppåt mot avenyn. Vi hamnade på hard rock och stämningen återfann sig nästan på direkten.
Efter ytterligare ett par öl begack vi oss hemåt ,men icke utan att passera burgarnas konung, Burger King!

Sen va kvällen slut! Jäklar va kul vi hade!!!