För ungefär tre år sedan hade jag en mardrömsfärd på en kamel. Inte för att jag trillade av eller så utan för att de är äckliga, fula och opålitliga. Kommer (nog) aldrig sätta mig på en kamel igen.

Nu i Thailand kom vi fram till att vi skulle rida elefant till min måttliga förtjusning. Hallå?! Vad är det ni inte fattar?! Djuret väger över ett ton och jag har ingen kontroll!

På dagen D blev vi inklämda i en minibuss med ett svenskt par och en finsk familj som använde filmkameran flitigare än japanerna själva. Så bar det av till giganterna giganter!

Väl framme fick vi fylla i lite papper och jag började kedjeröka för att lugna min nerver. Nånstans mellan min tredje och fjärde cigg blev vi utlotsade på en brygga och under oss eller rättare sagt jämte oss går elefanterna. Fick i alla fall tvingat pappa och carina framför oss så de fick den största elefanten. Haha.
Obekvämare sitsar får man leta efter. Gjorda av järn och stoppningen var skumgummi täckt av en plastyta. Idealiskt för en svettig och nervös turist!

Som tur var hade vi fått två roliga skötare som på knagglig och knappt befintlig engelska fick oss att skratta gång på gång. De plockade blommor åt oss och de lärde oss ett thailändskt ord. Pok-pek jag tror att det betyder skämt eller galen. Inlärningsförmåga och nervositet går inte hand i hand. Vid det här laget har jag börjat slappna av lite dock inte höger handen som låst sej kring järnhandtaget.

Väl framme lyckades jag ta mej av elefanten med dallrande ben och jättesvettig bak! Har nog aldrig känt mej mer tacksam för en cigg! Sen var det dags att mata elefanterna med minibananer. Tveksamt tog jag min klase och närmade mej dem. Inte nog med att  jag suttit på dem nu ska jag stå framför dem!!!  Efteråt när bananerna var slut stod det kvar 10 turister som blivit beklädda i elefant slem!

Då var det äventyret slut och tro det eller ej, men elefanter är söta och jag kan tänka mej att göra det igen!